Laplandgardening bio picture
  • Välkommen!

    Vad skoj att just du hittade hit. Varmt välkommen att botanisera bland blommor och blad i ett fjällnära perspektiv.

    Jag heter Maria och odlar trädgård i lapplands inland, zon 7. Dessutom utövar jag zontrots i fjällnära trädgård.

    Mer om allt detta hittar du allt eftersom bloggen uppdateras.

Sista sommaren

Då var det dags att knyta ihop den här säcken, göra bokslut, avslut och säga hej då till Lapland Gardening. Även om uppdateringar har saknats sista åren så har bloggen legat där och liksom väntat.  Kanske blir det någonting annat någon gång någonstans, men aldrig det som varit.

—————————————————————————

Aldrig hade jag kunnat anat att förra sommaren skulle bli den sista. Aldrig!

Vi hade ju så många planer och så mycket att göra. Du och jag pappa!
Allt skulle ordna sig och vi skulle kunna fortsätta i all evinnerlig tid med det farmor Astrid en gång hade påbörjat.
Trädgården här i landet ovan alla trädgårdslogikers föreställningar om vad en trädgård är, hur man odlar trädgård och hur en trädgård bör se ut skulle fortsätta utvecklas och vår fantasi hade inga gränser.
Den vita zonen på kartan skulle fortsätta att trotsas. Om och om igen.
Riddarsporrar så höga att man fick stå på tå för att nå ända upp. Små, små tusensköna som spred sig som rinnande vatten  ner i gräsmattan och som vi varje år flyttade tillbaka i hopp om att de en gång skulle stanna kvar på sin plats. Brandliljan som blev så intensiv i sin färg att det såg helt magiskt ut där i midnattssolens sken. De där kvällarna när vi inte villa gå och lägga oss utan bara fortsatte att häpnas över vår trädgård här ovan all ära och redlighet. Bänken (ja det heter så här i norr) som vi kallade pionbänken kom att bli en juvel där mitt i allt annat. På något sätt hade vi lyckats hitta en bra plats för pioner och medan du designade och bråkade med stora stenar och mängder med jord, planterade mamma och jag pioner, läste på om benmjöl och planteringsdjup. Pionerna trivdes och det blev någon fler  då och då. Som vi tyckte om den bänken. Hur många gånger försökte du inte sätta ord på din lycka och tillfredsställelse över ditt arbete med trädgården och jag förstod precis vad du menade.
När du fick sitta där på din gräsklippare och vända tillbaka efter ett sånt där långt slag och bara titta på hela trädgården, de tillfällena var värt allt sa du. Den alldeles för korta sommaren med de ögonblick när vi kunde njuta av allt hårt arbete och se hur fint vi gjort var värt allt, precis allt.
Ingenting blir sig någonsin likt igen och det är väl livets gång sägs det. Är väl bara jag som inte vill fatta.
Lena Söderlund - juli 14, 2021 - 7:21 e m

Så fint skrivet, Maria! 🌿💚🌿🥲och så sorgligt. Dessa era blombänkar var sinnebilden av Karats för oss som för det mesta anlände när sommaren i norr är som skönast.
Varma tankar! Lena 🙏

Katarina Pirak Sikku - juli 15, 2021 - 12:52 f m

Fin text om din relation till Sören, Maria. Sorglig också.

Maria - juli 16, 2021 - 7:54 f m

Tack! <3

Maria - juli 16, 2021 - 7:54 f m

Tack! <3

Anette Lundmark - juli 17, 2021 - 4:00 e m

Så fint o vacker skrivet av dig, och vem kunde väl tro att förra sommaren skulle bli Sörens sista sommar där uppe. Har läst om och om igen, och det är så sorgligt och vemodigt ❤️❤️❤️❤️❤️

Maria - juli 19, 2021 - 5:01 e m

Tack kära du <3

Trädgårdsliv i Vuollerim

Längs Luleå älv, några mil från Jokkmokks tätort, ligger den bördiga och vackra byn Vuolleriebme/Vuollerim (zon 6). Här kan du, förutom ett vackert landskap där Lilla och Stora Luleälv flyter ihop, hitta ett rikt föreningsliv, ett varmt välkomnande och många trädgårdsentusiaster.

En av dessa är Ann Enberg som under många år öppnat upp sin trädgård för besökare. Vid det här tillfället, i juli 2017, var det Tidningen Lands öppen trädgård. Ann bjöd in till sin trädgård och hennes syter Siv hade bakat och serverade fantastiskt fika till gästerna.

Ann berättar att hon odlat trädgård ända sen hon flyttade in i sitt radhus 1989-1990 och på den tiden fanns det bara en syrenbuske på gården som hon då gjorde sig av med. Allt eftersom har trädgården utvecklats och förfinats, nya idéer, konstruktioner och växter har kommit till, bytt plats och ibland bytts ut allt eftersom hon lärt sig nytt, hittat inspiration och utvecklat sin trädgård.

2013 var Ann med i det populära tv programmet Trädgårdstoppen med sin trädgård och det var efter det som hon bestämde sig för att börja om på nytt med sin trädgård och skapa någonting helt nytt från grunden.

Här är någonting lite från hur det såg ut tidigare och här kan du se avsnittet från Trädgårdstoppen där Ann var med.

…. och här nedan är en massa bilder från dagen i Anns ”nya” trädgård

 

Någon av blombilderna kan komma från Anns granne som släppte in oss nyfikna på sin sida staketet.

Lite trädgårdssnack

Efter veckor med hårt slit bland alla rabatter börjar vi äntligen att komma någorlunda i fas med tillvaron. Det behövde firas med en kamerarunda.

 

En nostalgifavorit hos mig är den söta lite svårflörtade Tusenskönan, Bellis perennis. Växer flitigt och sprider sig villigt där den trivs, men om det inte passar så är den försvunnen efter en säsong. (Fjällkåpa, Alchemilla alpina i förgrunden).

Utsnitt från en av de nyare rabatterna, med diverse gamla godingar, nya experimentella nysatsningar och lite sommarblommor.

En av de äldre rabatterna som farmor Astrid skapade redan på 40-talet. Nu med ett litet annat snitt och några andra perenner än då, men fortfarande med Riddarsporrar, Stormhattar och Brandlilja som en stabil bas. Fonden du ser i bakgrunden är fjället Jarre.

Den Blå bergvallmon, Meconopsis betonicifolia, med sin intensiva blå färg är ett riktigt utropstecken i rabatten och trots att vi haft den i många år nu så upphör jag inte att förvånas över den fantastiska färgen.

Stjärnflockan, Astrantia major, har kommit att bli någonting att lita på här i den fjällnära trädgården. En stabil, vacker och rikblommande perenn som även gillas av humlorna.

Humleblomma eller Porslinsstjärna, Houstonia caerulea, är en liten söt perenn som slank med av bara farten när jag besökte Handelsträdgården tidigare på säsongen. Alltid spännande att se hur (och om) de nya utvecklar sig…… mer om det kan jag förtälja nästa år 🙂

Som ett ogräs sprider sig den Sibiriska vallmon, Papaver croceum, men det gör ingenting för den är så fin och jag tycker inte att det är några problem att ”sanera” lite i beståndet mellan varven.

 

Ja men det där fick bli allt för den här gången.

Rivstartar säsongen

De flera meter höga snödrivorna är bokstavligen som uppslukade av jorden. Sommarvärmen slog till även i den fjällnära byn och trädgården har, vad det verkar, rivstartat….. meeeen vis av erfarenhet 😉 så låter en annan sig inte luras så lätt, även om det bara är att njuta medan det varar. Det brukar nämligen liksom återgå till normalläge vartefter våren fortskrider och övergår i sommar. Vi kämpar på och är lyckliga i de gröna framgångarna av vårt kämpande här uppe i den fjällnära trädgården.

Vallen med Jarre som fond är snöfri och man ser nu att det grönskar allt mer för varje dag.

I min lilla trädgårdsrunda häromdagen hittade jag ett litet fynd hos grannen…… som sagt…… man blir lite lycklig.

… också hos grannen! Nunneörten är som absolut finast när den är alldeles ny, för att snabbt övergå till en urblekt hängig trist växt på bara någon vecka. Med anledning av det senare har jag utrotat den i vår egen trädgård, men några meter bort hos grannen finns den och jag passar på att njuta av den en smula  🙂

Konstaterar även att Stjärnflockan ser frisk och kry ut.

I den pyttelilla köksträdgården finns det nu också lite liv bl a Fransk dragon

Stormhattar och Riddarsporrar har också börjat komma upp och det känns ju tryggt och bra inför stundande säsong.

Pelargonerna som fortfarande bor inne har överlevt vintern, ja eller åtminstone de flesta.